hejsemester

Det hela började i alla fall med stress och svett. Kl 03.00 på söndagmorgonen gick min buss från Hua hin och jag hade beställt taxi till 02.30. Alla som känner mig borde också veta att jag är en ritkig tidspessimist och tycker om att vara ute i god tid för att slippa stressa. Så i det här fallet visste jag att jag hade lite marginal om taxin skulle vara sen eftersom det tar ca 7 min att ta sig till bussterminalen.

Så klockan blev både 02.30 och 02.40. Vid den här tiden var jag ganska rejält stressad. (innerst inne visste jag ju att det hade ju inte vart hela världen om jag missat bussen, det var ju bara att ta nästa men så tänker inte jag)

Det visade sig i alla fall att chaffisen hade försovit sig och kom när klockan var 03.00. Då gick ju bussen. Men jag hoppas i och han säger att det inte är nån fara. Det sista pappa säger är "drive carefully". Jajajajaja säger chaffisen som dom alltid säger åt allt här nere vare sig dom förstår eller inte. Han tryckte ner sin blyfot på pedalen och nå köra försiktigt fattade nog inte han.

Jag tror inte ens det tog 5 min innan vi var på bussterminalen och då hade bussen precis åkt. Så han slänger in min väska igen och ska köra ifatt den här bussen. Fram i 150 km/h mitt i stan och kör förbi en buss vi tror är min. Stort jäkla chabrak. Han går ut på vägen och vinkar hysteriskt åt bussen som dundrar förbi. Han in i bilen igen och svär något på thailändska och fortsätter flyga fram i kurvor och förbi trafikljus. Samma blixthastighet och jag var säker på att min sista stund var kommen. Jag hade inte lust att dö i en jäkla bil i thailand som ska köra ifatt bangkok bussen så jag skriker lite halvthysteriskt att han kan sakta ner, det gör inget, jag tar nästa buss, du kan köra tillbaks, JAG TAR NÄSTA BUSS!

Jag tog inte nästa buss för han körde till nästa "stad", Cha-Am där min buss också skulle stanna. Det visade sig, när jag äntligen kunde andas och slänga mig ut ur bilen, att bussen hade stannat och tankat och att det inte alls var den där stora fina utan en liten sketen blå/vit buss som inte visste vad stötdämpare var.

Jag var ju helt slut efter den där dödsångesten (det är visst vanligt för mig att få det här nere) så jag somnade trots att bussen i stort sett hoppade fram på vägen.